Om behovet av seriös diskussion om sjukvården (och reklam för kvällens Debatt)

Skärtorsdag, tåget går (än så länge) i tid och jag är på väg till Göteborg för kvällens Debatt i Svt kl 22.00. Tänk att snön faktiskt smälte, tänk att det ännu en gång kommer att bli vår!

De senaste dagarnas avslöjanden av SOS hantering med anledning av den 23 årige man som dog i sitt hem i väntan på en ambulans (som aldrig kom) är sannerligen upprörande. Det är omöjligt att förstå hur någon människa kan vara så nonchalant inför en annan människas uppenbara smärta och nöd. Att den människan dessutom är satt i telefon just för att hjälpa en människa i nöd gör det hela än mer anmärkningsvärt.

Den svenska vården håller världsklass. Om man får tillgång till den vill säga. Men det räcker inte. Det räcker inte att det finns en massa skickliga läkare, fantastiskt modern teknik och goda resurser, om olämpliga människor tillåts sabotera verksamheten.

Historierna om människor som råkat riktigt illa ut eftersom läkarna/övrig sjukvårdspersonal varit inkompetenta är många. I en del fall är konsekvenserna ödesdigra, vem ansvarar för det? Svensk sjukvård är en klassfråga. I den måste man kämpa med näbbar och klor, aldrig ge sig och framför allt vara mer påläst än läkaren själv. Ska det verkligen vara så?

I ett öppet brev till Stockholms landstingspolitiker beskriver 23-åringens familj den ofattbara smärta de känner inför sonens tragiska bortgång. http://www.dn.se/nyheter/sverige/familjens-brev-till-landstingspolitikerna I ett utdrag ur samtalet mellan 23-åringen och sköterskan på SOS skiner den unge mannens desperation igenom i varje stavelse. http://www.expressen.se/nyheter/1.2410110/har-ar-samtalet-med-sos-alarm Ändå fick han sätta livet till. Återigen, ska det verkligen kunna hända? Är det inte bättre att skicka en ambulans för mycket än en för lite?

Det finns olämpliga människor inom alla yrken. Men inom sjukvården måste lägstanivån vara högst. Allt annat är ovärdigt. Därför ska man alltid anmäla vårdslöshet till Socialstyrelsen.