onsdag 13 juli 2011

Ibland får man till det!

En ledarskribent jag verkligen beundrar sade en gång att han är nöjd om han får till en riktigt bra artikel, en gång i veckan i varje fall. Och visst är det så, det är omöjligt att vara på topp jämt. Man inser snart att man ska vara tacksam om man är någorlunda jämn och briljant emellanåt. Av dagens mailskörd är denna dag i dag!

Så tack för alla vänliga mail. Jag blir lika förbryllad över allt snällt människor tar sig tid att skriva som jag blir bestört över allt elakt andra människor tar sig tid att kasta ur sig.

Dagens ledare om ideologi, egenmakt och "Fuck off- money":

Med pengar slipper man oroa sig för pengar

Har du något "fuck off-kapital"? Lever du ur hand i mun? Lämnar du en dålig arbetsgivare eller en destruktiv kärleksrelation, eller stannar du för att det är säkrast ekonomiskt?


I måndags meddelade företaget OnOff att man ansökt om konkurs. Beskedet berör hundratals människor som inom kort riskerar att stå utan jobb. Att förlora jobbet är för de flesta ett stort trauma, främst på grund av den ekonomiska osäkerhet som följer.

Före midsommar fick Trollhättans Saab-anställda besked om att deras lön skulle utebli. Det ledde till att facket ordnade så att medlemmarna kunde få lån för rullande utgifter och midsommarbestyr. Det är givetvis bra att den sortens alternativlösningar finns men visst är det skrämmande att arbetande människor i ett världens rikaste land ska tvingas låna för att klara sig till nästa månad?

I antologin "F-ordet" från år 2008 utvecklade Timbros dåvarande VD Marika Rankka sina tankar kring begreppet "fuck off- money", eller så kallade "dra åt helvete pengar", på ren svenska. Rankka oroades över att 40 procent av de svenska kvinnorna inte kunde försörja sig på sin egen arbetsinkomst. Inte blev hon lugnare av kvinnors höga representation i Försäkringskassan ohälsostatistik. Ett av de främsta skälen bakom siffrorna var vantrivsel på jobbet.

År 2010 var den årliga snittinkomsten 317 000 kronor, år 1970 låg den på 163 000 kronor. Svenskarna tjänar alltså nästan dubbelt så mycket nu mot då. Av statistik från Länsförsäkringar för år 2010 framkommer att ett av fyra hushåll inte klarar en plötslig utgift på 5000 kronor.

Hur blev det såhär? Hur kunde den svenska jämställdhetskampen befria kvinnan från ett beroende – äktenskapet – bara för att tvinga henne i famnen på ett annat – staten? Sannolikt var det ingen slump. När jämställdhetskampen gick i maskopi med socialismen utropades egenmakten till den "goda" statens främsta fiende. Det ligger så att säga i socialismens DNA att skapa, och fasthålla, människor i föreställningen om att de inte klarar sig på egen hand. Därför accepterar vi att bli matade som fågelungar en gång i månaden. Därför har vi inte råd att spara på egen hand.

Att ha gott om pengar är ingen garanti för lycka. Att inte ha några pengar alls garanterar olycka. Den som saknar en ekonomisk buffert är sårbar inför livets skiftningar. Sannolikt är det därför som så få människor vågar förverkliga sina entreprenöriella drömmar, därför som rörligheten på arbetsmarknaden är så låg, därför som riskbenägenheten är kuvad. I Sverige äger staten eller banken din bostad, ditt sommarställe och din bil. Du äger ångesten för nästa avbetalning.

Det sägs att det saknas ideologiska konflikter i svensk politik, att alla partier står för samma sak. Men det är inte sant. En av de sista, och kanske den viktigaste, ideologiska striden står om relationen mellan stat och individ. Ska staten likt skolboksexemplet av en curlingförälder leda medborgaren från vaggan till graven, eller ska den betro oss rätten, ansvaret och möjligheten, att utforma våra liv på egen hand?

1 kommentar:

  1. Ja, regeringen kunde ju börja att bli borgerlig nu, det var därför jag röstade på Alliansen. Och riksbanken höjer de svenska räntorna trots att inflationen är låg och rent av saktar in. Om de fortsätter att höja kan vi få fler OnOff-konkurser med människor i arbetslöshet som följd. Själv äger jag mer än 90 % av min bostad så jag känner mig inte i händerna på någon borgenär, men jag tillhör väl de lyckligt lottade.

    SvaraRadera